Inges funderingar

Fake news.
Donald Trump, och
hans käpphäst i tweets och tal. CNN och andra mediehus som kritiserar honom är
Fake News, falska nyheter. Historien är full av statsmän som rackat ned på
medierna, rackar ned för att de kommer med sanningar som inte passar dem. I de
allra flesta fall, åtminstone historiskt, så handlar det om diktaturer, och då
innan de stänger ned tidningarna eller vad det nu är.
Donald Trump är trots allt vald som president i vad som vi i
väst ser, eller åtminstone såg, som den ledande demokratin i Väst.
Måtte vi aldrig komma så långt att även detta onormala blir
normalt.

Fake news. Vad är fake news egentligen? För Trump är det
obehagliga sanningar. Men fake news figurerar ju allt för mycket, åtminstone på
nätet. Medvetna eller omedvetna osanningar. Om jag hade tonvis med följare av
denna blogg, (nu rör det sig om 5-6 st per dag) skulle jag garanterat kunna
fabricera ett inlägg som verkar så vederhäftigt att det skulle uppfattas som
“sanning”. Även om det inte alls är det. Och som sedan länkas vidare,
och vidare…
Men det finns en annan aspekt av detta fenomen, och det är
när rykten, eller dåligt underbyggda fakta sprids från mun till mun. Jag hade
en liten konversation häromdagen, i trevligt sällskap, med god mat och gott
väder på verandan. Då kom invandringsfrågan upp. En person, vältalig och
allmänt påläst, var uppenbarligen inte speciellt förtjust i invandringen. Han
förde fram ett antal argument som talade för att nu var det dags att sätta
stopp. Det var allt för många “ekonomiska flyktingar”. Vad som egentligen
ryms i begreppet ekonomisk flykting är nog ganska svårt att ringa in. Men om vi
nöjer oss med att säga att det är personer som inte ryms inom FN:s
flyktingstatus så har vi gjort det enkelt för oss

. Då finns det de som
kvalificerar sig, och de som inte gör det. Svart eller vitt.

Ekonomiska flyktingar

Han var ganska övertygad om
att merparten av flyktingvågen 2015 inte hade flyktingstatus. Och det gällde
även ensamkommande från Afghanistan. Merparten kom från platser som inte var
krigshärdar. För Afganska pojkar handlade det i huvudsak om att föräldrar
sparat ihop pengar, skickat honom (ja, det är nästan alltid pojkar) till
Sverige för att få utbildning och sedan skicka hem pengar.
Jag ifrågasatte detta, pekade på vårt åtagande av FN:s flyktingkommission
från 1950, och hamnade då i kategorin “vänsterfolket” som gullar med
flyktingar och andra som inte gör rätt för sig.
Jag var osäker på fakta, och försökte dämpa blodtrycket genom
att vara tyst.
Nu har jag kikat lite på officiella siffror. Under 2015 kom
det enl MV 162,877 asylsökande till Sverige. Från Syrien, Afghanistan, Irak och
Somalia kom 118,186 st. Det motsvarar 73%. Jag antar att dessa länder platsar
för konfliktområden? Sedan finns det naturligtvis andra länder där
förhållandena är sådana att asylrätten gäller. Det handlar ju inte bara om
krig, det kan röra sig om andra förföljelser. När det gällde afganska
ensamkommande, visade det sig att mer än hälften av dessa saknade sin far, och
en fjärdedel sin mor.

Fanns det ”ekonomiska
flyktingar” bland dessa? Naturligtvis. Men merparten var det inte.

Fake news!

Dagen efter jag skrev mitt inlägg om Ekeroth och SD, så hände det som låg i luften: M bjöd in SD i stugvärmen. AKB:s dåliga opionssiffror, intern kritik började göra M nervösa. Inte oväntat direkt, men inte heller speciellt trevligt.
Men, frågan är svår att hantera. Ett parti, valt av svenska folket, med 48 ledamöter i riksdagen. Skall man eller skall man inte låta svenska folkets röst bli gällande? Att hålla dem ute i kylan har den fördelen att deras kärnpolitik inte riskerar att bli verklighet. Med kärnpolitik så tänker jag på den rent rasistiska delen. Men. Då får vi lätt en offerstämpel i stället. Och den har de varit duktiga på att utnyttja.

Skulle du köpa en begagnad bil av honom?

Om jag säger att detta är en person som är vald av svenska
folket att representera oss i vår lagstadgande församling, riksdagen. Om jag
fortsätter med att han Sverigedemokraternas talesman i rättsliga frågor, och att
om Sverigedemokraterna skulle hamna i regeringsställning är han en högst trolig
justitieminister. Presenterad på det sättet finns det väl inga skäl att
inte köpa en bil av honom?

Personen på bilden är Kent Ekeroth, och just nu har han
tagit time-out för andra gången som ledamot i justitieutskottet. Första gången
var vid den s.k ”järnrörsskandalen”, nu senast för att ha blivit anklagad för
misshandel i en krogkö i Stockholm.

Så. Nej, jag tror jag skulle ha avstått från att köpa en bil
av honom.

Det svenska hatet

Förra årets julklappsbok till mig var ”Det svenska hatet” av
Tamas Gellert. Den tredje boken i en trilogi. De två första var ”Lasermannen”
och ”De apatiska”. Den sista handlar mycket om just det hat som syns alltmer
öppet i samhället, inte minst på olika ställen på internet. Men även rent
fysiskt i form av att man bränner flyktingboenden, både mördar och misshandlar
personer med utländskt utseende. För att inte tala om rena terrorattacker. Vi har
ju tyvärr fått en försmak av hur den sortens hat kan ta sig uttryck genom en självmordsattack
som skedde i Stockholm 2010.

Mycket av hatet förstärks och odlas i internets undervegetation.
Den fiktive bilförsäljaren ovan tar en mycket aktiv del i detta genom att vara
drivande bakom kulisserna på siten ”Avpixlat”. Det är nog den största
hatforumet i Sverige, och Sverigedemokraterna med Ekeroth i spetsen såg till
att det startades 2011 som en efterföljare till den nedlagda bloggen Politiskt
Inkorrekt. Att SD skulle ha något med detta förnekas naturligtvis, detta
som så mycket annat. Boken riktar mycket in sig på SD i allmänhet och Ekeroth i
synnerhet.

Det som kanske skrämmer mig mest i boken är inte SD:s direkta
kopplingar till de svenska nazistiska rörelserna på 70- och 80-talet. Det är
känt, även om spåren just nu håller på att sopas under mattan med benäget
bistånd av andra politiska partier som inser att de nog kan behöva deras stöd
för regeringsbildning. Nej, det är den totala avsaknaden för sanning när det
gäller att plantera sin version av händelser och politiska budskap. Andra
politiker må slira på sanningen då och då, och kanske framföra allt undvika att
svara på besvärande frågor. (ibland blir det patetiskt som med Bosse Ringholm)
Men att etablera desinformation och lögner som arbetsmodell? Där är nog SD
ensamma tack och lov.

Hur vet jag detta? Nej, jag vet inte, men jag litar faktiskt
på, en för mig, seriös journalist som Gellert. Det gör nog SD egentligen också…

Ensamkommande barn som riskerar att skickas tillbaka till
krigens helveten, gömmer sig i Sverige. Gömmer sig för att VI anser att
det inte är farligt för dem att åka tillbaka. (UD avråder svenskar att åka till tex Afghanistan)
Att leva på gatan anser de är ett bättre alternativ än att skickas tillbaka
till just Afghanistan. Hade Morgan Johanson nån tanke mer än att spara pengar
när han fick till ett avtal med Afghanistan om att kunna ta emot dem som fått
avslag?

Dessa ungdomar är inte så få. Ungefär en skolklass i veckan ”försvinner”.

Om det hade varit svenska barn. Hade myndigheterna då lika lakoniskt konstaterat
att det mest handlar om statistik?

Först av allt en liten quiz. Bilden nedan innehåller fyra kända politiker. Ja, åtminstone i Sverige. (En är väl kanske inte lika känd utanför våra gränser som han förmodligen tror)

Frågan som gäller: Vad har dessa herrar gemensamt denna veckan?

Jo, de har alla uttryckt förtjusning över presidentvalet i USA! Trump var, om än på olika bevekelsegrunder, ett bra val i deras ögon.

Ja. Vi behöver inte gräva djupare i detta. Däremot så är jag lika bestört som de flesta andra Européer i dag. Hur kunde det hända? Vi tar då lätt till en enkel förklaring i att: “Ja, i USA, där är politik nåt helt annat. Det var missnöje med etablissemanget, med Clinton, med Obama”
Må så vara, men vi glömmer då att även om det tar sig lite annorlunda uttryck här i Europa, här i Norden, här i Sverige, så finns det även här samma gemensamma nämnare: Vi tror inte på våra traditionella partier längre.
Vem hade vid millennieskiftet trott att mannen i glasögon ovan skulle ha opinionssiffror runt 20% anno 2016? Vem hade trott att den ideologin skulle vara i princip rumsren i dag. Inte många utanför sin egen krets. Med andra ord hade de en bättre uppfattning om hur Sverige såg ut då?

Almedalen är över för detta året och alla politiska ledare har visat upp sin åsiktsmeny för året. Tidigare år har jag inte direkt märkt någon jättestor ändring i kompassriktningen, men i år så har något hänt.
I år så är det värderingar som stått i fokus, Svenska värderingar. Värderingar i allmänhet och för nyanlända i synnerhet. Och så i förlängningen, att ställa hårdare krav på asylsökande.

Fredrik Reinfeldt kommer troligen bli bäst ihågkommen för sitt sommartal 2014, när han bad oss öppna våra hjärtan för flyktingar. Av detta budskap finns inget kvar längre hos arbetarpartiet Moderaterna. Nu är tongångarna mer i fas med hur det var före de ”nya” Moderaterna lanserades. Nu skall man inte kunna skolka sig in i Sverige.
Fredrik däremot håller fast vid sitt budskap, och det hedrar honom. Men han á andra sidan behöver han ju inte anpassa sig till SD. Jag trodde inte i vildaste fantasi att vi någon gång i Sverige skulle se politiken läggas om för att inte tappa röster till ett neofascistiskt parti. Och nästan över hela linjen. Men så har det tyvärr blivit. Frågan blir då vilket är viktigast: Att föra fram ett eget politiskt budskap, eller att få tillräckligt många röster för att kunna bilda regering? Ni läser naturligtvis mellan raderna vad jag själv tycker, och invänder med att om man inte får tillräckligt många röster så kan ändå inte påverka.
Det är delvis sant. Sant i det korta perspektivet. Men vad händer om alla bara sneglar på varandra? Hela samhällsklimatet kommer att påverkas, oppurtunismen har även den ett pris, om ej så tydligt och omedelbart.

Jag är God Man för tre ensamkommande pojkar. Barn och ungdomspsykriatin i Borås bjöd i vintras in för att berätta om hur man bättre kan förstå och hjälpa traumatiserade personer. För tyvärr är det många som är det. Där pratas det inte så mycket om att ställa hårdare krav på de som flyr hit. Att straffa ut dem som skolkar. Det gör för övrigt CSN redan för de som beviljats uppehållstillstånd, och studerar på gymnasiet. Har du mer än 4 (!) timmars ogiltig frånvaro per månad, tappar du 100% av studiebidraget.

Här är en liten lista på orter i Sverige, som i och för sig kunde göras längre, men den här räcker nog tror jag.
Saltsjöbo, Danderyd, Vellinge, Viken, Fiskebäck, Askim och Brämhult.
Vad har de för gemensamma nämnare? Jo den uppenbara är att det handlar om homogena välsituerade områden av vårt blågula land. Men de har också en annan sak gemensamt: Högljudda protester mot flyktingboenden.
Går det att dra några slutsatser om detta? Skulle man kunna dra slutsatsen att förmågan till empati avtar med stigande inkomst? Är det möjligen så att det är svårt att bli rik om man bryr sig om andra?
Nej, så är det naturligtvis inte. Det är nog snarare så att det är en olycklig slump att de rika områdena är det som protesterar mest högljutt mot asylboenden… Enligt internationell rätt har flyktingar visserligen rätt till skydd, så kallad asyl. Men det står inte i Genevekonventionen var de skall erbjudas skydd.

Men i Saltsjöbo ville man hellre ha Hells Angels som grannar. Det får mig ändå att fundera.

För den som har intresse av migrationsfrågor kan jag rekommendera ett sakligt forum i http://www.migrationsinfo.se/om-oss/

Det må som sagt, vara hur det vill med Kleopatras näsa och Cesar. Men det finns ett antal saker i historiens gång som definitivt har förändrat dess skeende.
Om vi tar dagens situation i Mellanöstern så är den inte bara fruktansvärd, det finns det ändå en sorts cynisk logik i den. Och nu spiller den över på oss i väst på ett sätt som vi inte förstår. Med all rätt blir vi både rädda, vanmäktiga och arga när terrorn slår till, som nu i Bryssel. Det finns inte någon logik för oss. Hur kan människor bete sig på ett sådant sätt? Ett sätt som strider mot all mänsklig samvaro. Hur har dessa monster skapats?
Har vi då ingen skuld i vad som skapade monstren? Nej, inte du och jag personligen. Åtminstone inte direkt. Men kan det åtminstone delvis vara så att västvärlden nu skördar vår egen draksådd?
Om vi ta Mellanöstern som grund och backar bandet lite bit för bit, tittar lite på Kleopatras näsa, så kommer vi till 2003. Då bestämde sig George W Bush för att invadera Irak. Effekterna av detta katastrofala misstag är det knappt någon som ifrågasätter i dag. Om drakägget inte var kläckt redan då, så lades det i alla fall i äggkläckningsmaskinen. Men, undrar då vän av ordning: al-Qaida hade ju redan satt sina terrorplaner i verket, vi minns Twin Tower i New York 2001. Invasionen var kanske att betrakta som ett misstag som ändå går att förklara?
Ett fruktansvärt misstag var det förvisso, och på flera sätt. Det var ett cyniskt sätt att skapa ”demokrati” i ett oljerikt land, men hade inte mycket med al-Qaida att göra. Däremot så lyckades man att skapa kaos och ny grogrund för monstren.

Låt oss gå tillbaka till tiden före 2001. al-Qaidas verksamhet sträcker sig tillbaka till slutet av 80-talet, då för att tvinga ut Sovjet ur Afghanistan. Men radikala islamistiska rörelser hade funnits i Mellanöstern bra mycket längre än så. Orsak? Staten Israel. När Israel förklarade sig självständigt 1948, var det med Västs goda minne. Det dåliga samvetet efter Hitlers massmord på judarna, kombinerat med en den kristna tillhörigheten till Palestina, gjorde att det accepterades. Tanken var ursprungligen att dela det Brittiska Palestinamandatet så en Judisk och en Palestinsk stat skulle bildas. Problemet var bara att Sionisterna hade en egen agenda, och man glömde fråga de dåvarande innevånarna vad de tyckte. Framför allt inte efter att Israel fördrivit de Palestinier som då bodde i den del som kom att bli Israel. Inte blev det bättre efter krigen med arabstaterna, krigen och bosättningarna på Västbanken. Det blev en formidabel grogrund för radikal islamism. Och visst är då USA en rimlig måltavla? Utan dess stöd hade aldrig Israel klarat sig. Varken militärt eller politiskt.

Detta är absolut inte något försök att entydigt förklara vad som händer. Än mindre att rättfärdiga terror. Inte här och nu, inte någonstans. När oskyldiga människor drabbas spelar det ingen roll vilket sammanhang det sker i.
Men det kanske skulle hjälpa för framtiden, om vi nu vill att den skall vara annorlunda, att inse att det finns fler förklaringar på detta vansinne än att bara skylla på en religion.