Dagen efter jag skrev mitt inlägg om Ekeroth och SD, så hände det som låg i luften: M bjöd in SD i stugvärmen. AKB:s dåliga opionssiffror, intern kritik började göra M nervösa. Inte oväntat direkt, men inte heller speciellt trevligt.
Men, frågan är svår att hantera. Ett parti, valt av svenska folket, med 48 ledamöter i riksdagen. Skall man eller skall man inte låta svenska folkets röst bli gällande? Att hålla dem ute i kylan har den fördelen att deras kärnpolitik inte riskerar att bli verklighet. Med kärnpolitik så tänker jag på den rent rasistiska delen. Men. Då får vi lätt en offerstämpel i stället. Och den har de varit duktiga på att utnyttja.