Skulle du köpa en begagnad bil av honom?
Om jag säger att detta är en person som är vald av svenska
folket att representera oss i vår lagstadgande församling, riksdagen. Om jag
fortsätter med att han Sverigedemokraternas talesman i rättsliga frågor, och att
om Sverigedemokraterna skulle hamna i regeringsställning är han en högst trolig
justitieminister. Presenterad på det sättet finns det väl inga skäl att
inte köpa en bil av honom?
Personen på bilden är Kent Ekeroth, och just nu har han
tagit time-out för andra gången som ledamot i justitieutskottet. Första gången
var vid den s.k ”järnrörsskandalen”, nu senast för att ha blivit anklagad för
misshandel i en krogkö i Stockholm.
Så. Nej, jag tror jag skulle ha avstått från att köpa en bil
av honom.
Det svenska hatet
Förra årets julklappsbok till mig var ”Det svenska hatet” av
Tamas Gellert. Den tredje boken i en trilogi. De två första var ”Lasermannen”
och ”De apatiska”. Den sista handlar mycket om just det hat som syns alltmer
öppet i samhället, inte minst på olika ställen på internet. Men även rent
fysiskt i form av att man bränner flyktingboenden, både mördar och misshandlar
personer med utländskt utseende. För att inte tala om rena terrorattacker. Vi har
ju tyvärr fått en försmak av hur den sortens hat kan ta sig uttryck genom en självmordsattack
som skedde i Stockholm 2010.
Mycket av hatet förstärks och odlas i internets undervegetation.
Den fiktive bilförsäljaren ovan tar en mycket aktiv del i detta genom att vara
drivande bakom kulisserna på siten ”Avpixlat”. Det är nog den största
hatforumet i Sverige, och Sverigedemokraterna med Ekeroth i spetsen såg till
att det startades 2011 som en efterföljare till den nedlagda bloggen Politiskt
Inkorrekt. Att SD skulle ha något med detta förnekas naturligtvis, detta
som så mycket annat. Boken riktar mycket in sig på SD i allmänhet och Ekeroth i
synnerhet.
Det som kanske skrämmer mig mest i boken är inte SD:s direkta
kopplingar till de svenska nazistiska rörelserna på 70- och 80-talet. Det är
känt, även om spåren just nu håller på att sopas under mattan med benäget
bistånd av andra politiska partier som inser att de nog kan behöva deras stöd
för regeringsbildning. Nej, det är den totala avsaknaden för sanning när det
gäller att plantera sin version av händelser och politiska budskap. Andra
politiker må slira på sanningen då och då, och kanske framföra allt undvika att
svara på besvärande frågor. (ibland blir det patetiskt som med Bosse Ringholm)
Men att etablera desinformation och lögner som arbetsmodell? Där är nog SD
ensamma tack och lov.
Hur vet jag detta? Nej, jag vet inte, men jag litar faktiskt
på, en för mig, seriös journalist som Gellert. Det gör nog SD egentligen också…
