Chockterapi

Julen 2014 fick jag två böcker i julklapp.
– Bok 1. Nyttiga människor av David Qviström. Den handlar om migrationsproblematiken. Perspektivet är både från migranterna och makthavarnas perspektiv. En mycket bra och informativ bok om man är intresserad av icke mainstream journalistik. Han var bland annat lite bekymrad i boken om att politikerna i Sverige skulle ta del i det han kallar ”Race to the bottom”. Dvs, att vi anpassar oss till den lägsta nivån av asylrätt. Andra skall ta ansvaret, inte vi. Jag var på Kulturhuset i Borås i höstas och lyssnade på honom. Han var då bekymrad över det. Nu är vi där. Och, tyvärr, kan jag ha förståelse för att man upplever att vi kan inte ta alla hit. Men enbart när det gäller då logistik och resurser. Det finns begränsat antal socialsekreterare, boenden för asylsökande, och lärare för barnen. Men INTE ekonomiskt. Vi går inte under. Och som beskrivning: Vi spelar bort mer pengar på Lotto, trav och annan spelverksamhet än vi betalar för dessa flyktingar.
– Bok 2. Lönesänkarna av Erik Sandberg. Det är en bok som man kan betrakta som en fördjupning av den TV-dokumentär på SVT han gjorde. Länken finns här till Youtube. Den beskriver vad som hänt med vår fördelning av samhällets tillgångar sedan 80-talet. Fördelningen mellan kapitalägarna och arbetstagarna. Den har inte varit så skev på hundra år. Vi får gå tillbaka till Träpatronernas tid. Oxfams rapport om att de 80 (!) rikaste människornas tillgångar är lika stor som halva världens samlade tillgågar. Ja, ni läste rätt. 80 personer äger lika mycket som 3,500,000,000. Det handlar till viss del om samma fenomen som den Franske ekonomen Thomas Piketty beskriver.

Och nu sista julen fick jag Naomi Kleins ”Det här förändrar allt.” (Ja, jag fick även den sista delen i Millenium serien, och den läste jag rakt av. Tyckte ni om de tre första? Då funkar även denna. Lagerkrantz är en bättre författare, men har kanske inte samma driv för handlingen. Men summan av kardemumman blir oavgjort mellan han och Larsson.)
Men Kleins bok handlar om hur vi är på väg mot en kollaps av klimatet. Och hon tränger in i orsaksammanhangen bakom det vi aldrig eller sällan ser eller läser om. Att det finns mycket, mycket starka ekonomiska krafter som effektivt och hänsynslöst motverkar den förändring som måste till om vi skall ha en liten chans att klara klimatet. (Jag är tyvärr ganska pessimistisk)
Naomi Klein är en Kanadensisk reporter som rest runt i världen, och hon tar definitivt parti för de svaga i samhället. Och det gör väl i för sig de flesta, även bland makthavarna. Hur ofta ser vi en politiker säga rakt ut att hen inte bryr sig om att de beslut de fattar påverkar många negativt? Självfallet inte. Men, av det lilla jag vet om henne, så har hon ringat in den frisläppta kapitalismen som roten till det onda. Och där finns den röda tråden i de två böcker jag refererar till. Marknadsliberalismen. Den som skulle lösa alla problem. Släpp marknadskrafterna helt fria, så löser sig allt. Kanske lite initiala problem, men sen så blir allt bättre. (För vem undrar vän av ordning.)

I dag såg jag på UR play en dokumentär baserad på Naomi Kleins bok: Chockdoktrinen. Den är verkligen otäck. Det är sällan jag påverkas av någon film på det sättet. Jag mådde faktiskt fysiskt illa efter att jag sett den. Och då skall ni veta att den sa egentligen inget nytt för mig. Inget nytt förutom kopplingen till psykologiska experiment på 50-talet, något som CIA vidareutvecklade i till handbok i hur man hanterar fienden. Och bl a använder i Guantamolägret. Hon gör kopplingen till ett medvetet val från makthavare och den ekonomiska sk Chicago skolan med Milton Friedman i spetsen.
Filmen är kuslig, riktigt kuslig. Så här skriver UR: Journalisten och författaren Naomi Klein argumenterar för att politiker och företag överutnyttjar naturkatastrofer, ekonomiska kriser och krig för att driva igenom en radikal marknadsekonomi. Klein menar att politiska ledare använder sig av brutalitet och förtryck för att krossa protester mot genomförandet av privatiseringar. Resultatet av de drastiska förändringarna är förödande för vanliga människor som tvingas sätta sin tillit och överlevnad till stora kommersiella företag. I dokumentären speglas Naomi Kleins idéer i flera kriser såsom militärkuppen i Chile 1973 och invasionen av Irak 2003.

Om någon efter att ha sett den dokumentären, och det hoppas jag, förordar ökad privatisering, minskat offentligt engagemang som lösning på våra samhälleliga problem, så är det nog dags att besöka en läkare.
Om nu någon till äventyrs invänder mot detta. Det är kontroversiellt. Att det inte var bättre i Sovjet. Nej, det var det inte. Sannolikt var det mycket värre på flera sätt. Men det betyder inte att västvärldens ekonomiska ”experiment”, marknadsliberalismen, från 80-talet och framåt är bra. Det gäller att titta på varje sak för sig, att fundera på om det blev som våra politiker lovade? Åtminstone inte om man tycker att samhället har en roll att spela för att se till att vi alla har en dräglig tillvaro. Det tycker jag.

Men. (Avdelning sarkasm) Det kanske det blir bättre om Trump blir president i USA. Det är kanske hårdhandskar som behövs.