Två dryga veckor på hemmaplan!
Första veckan gick åt till att landa fysiskt och mentalt, samt att förbereda mammas 85-årsdag. Hon fyllde jämna är (Vem kom på att 85 är ett jämnt tal?) Vi hade ett kalas för ett 25-tal personer hemma, och det tar faktiskt mer tid än man tror. Åtminstone om man skall bjuda på mat. Men vi hade hjälp av vuxna barn, och det hela blev bra och uppskattat. Inte minst av födelsedagsbarnet själv, som var ganska skärrad över den kommande dagen när vi kom hem. När hon förstod att vi skulle sköta det hela, så blev det hela snabbt mycket bättre.

En av besökarna var Ellen, mitt barnbarn. Knappa två år, och ett halvår på dagis. Hon hade med sig magsjuka som present! Så vecka två så förvandlades Sjödalsvägen till ett fältsjukhus. Jag skall inte av hänsyn till känsliga öron gå in på detaljer, men det tog sin tribut. Nu, måndag 9/2, är alla återställda.
Så dessa två veckor har inte enbart gått i lojhetens tecken.
Apropå dagisbarns första år. Eftersom de på ett mycket effektivt och brutalt sätt håller på att skaffa sig ett immunförsvar, så är de ju hemma nästan jämt… Och förstör föräldrarnas ekonomi och allmänna själsliga tillstånd. Ett vallöfte som skulle attrahera en ganska stor del av väljarkåren: Betala Dagiset bara per dag första året!

Men nu är vi som sagt hemma, och det känns ganska bra det också. Inte minst en dag som om denna. Bländande sol över gnistrande vinterlandskap, vindstilla och 7 grader varmt! Vi tog en promenad ut i skogen med smörgås och varm choklad, och det var inte direkt sämre än att svalka sig under palmerna. Annorlunda, men inte sämre.