150119

Har ni bott på lägenhetshotell nån gång? De hotell vi bodde på i Rodaderao är inte hotell i egentlig mening. Det är apartamentos, dvs privatägda lägenheter som hyrs ut när de inte används av ägarna. Men oavsett ägandeform och världsdel har de ett gemensamt drag: Det känns som om den stora vinsten i verksamheten är att hålla nere på köksutrustningen! Finns det fem sängplatser, så kan man ju anta att det kan vistas fem personer samtidigt. Men att det skulle finnas mer än fem skedar, fem gafflar eller glas, är lika sannolikt som att Jimmie Åkesson blir ordförande i Rädda Barnen. Sista lägenheten var faktiskt av bra standard, (hade rätt antal, och i bra skick) men i den förra undrade jag var de hittat kastruller och stekpanna. (singularis) De förde tankarna till ett program i på SVT i dec, korrespondenterna, där Norborg besökte Smoketown, soptippen i Manilla.

Nu har vi kommit till Barranquilla, Shakiras hemstad. Espe bor hos en brorsdotter, och vi har bokat ett hotell som verkade väldigt trevligt. Med frukost!!!

Hotellet visade sig vara bra, Casa Colonial, och är ett litet familjehotell i Prado, ett “bra” område. Namnet gör hotellet rättvisa, gammalt och med en mycket bestämd dam som ägare. Hon hade fungerat bra i rollen även före självständigheten.

I dag fick vi en rundtur i stan av Espes fd svägerska, som tog oss runt med bil. Espes förlängda familj blir större och större för varje vecka som går, och alla tar hand om oss på samma generösa sätt.
B-quilla är en miljonstad, som inte grundades av Spanjorerna, utan efter självständigheten, i mitten av 1800-talet. Vilket en kille vi träffade vid floden berättade stolt. Det är en stor hamn- och industristad, och hamnen är belägen vid floden Magdalena som mynnar ut i havet här. Det är en mäktig flod, 150 mil lång, och vattnar av en yta som halva Sverige. Den är farbar långt upp i landet, och man kan känna vindarna från “100 år av ensamhet” när man ser ut över den. Bilden är tagen nära utloppet, och är nog närmare 1 km bred här, och 14 meter djup i seglingsrännan. Det lär vara en och annan liter vatten som passerar.

Sedan tog vi oss till det gamla centrum, ganska nära hamnen. Ganska slitet, men under renovering. Man har insett att det har ett rejält kulturellt värde. Sedan finns det ganska mycket art decco byggnader, vilket jag gillar skarpt. Inte bara i centrum, utan även i de burgna förorterna från 20-30 talet. Vi bor i en förort, fast detta huset är 125 år gammalt. Centrum var fö mer eller mindre en enda stor utomhusmarknad. Rörigt, men fashinerande.

I morgon bär det av till Bogota med flyg. Och sedan är det bara två hela dagar kvar. Sedan får man smälta allt hemma.