150109

Man kanske kan säga att det är halvlek just på resan, kanske det är dags att summera lite av intrycken lite.

Men först skall jag avsluta resan till Piedran. Väl nere på marken igen, med lätt ömma framsidor av låren (att gå upp testade konditionen, ner bensmusklerna) så fortsatte vi till Guatape, en by som var lika turistrik som vacker. Där finns en tradition att smycka sina hus med en slags fresker under fönsternivå. Fresker eller målningar. I princip alla hus hade denna utsmyckning, och i stort sett olika motiv för alla. Det gav ett mycket vackert intryck, det var lite som att vandra runt i ett galleri.

Sedan var det helt plötsligt natt, och en dryg timmas bilresa hem. Hårnålskurvor, hög fart, bländande strålkastare som inte justerats sedan bilen lämnade fabriken, allt gav ett bestående intryck…

Men som sagt, när vi gick för “landning” från bergen, så var utsikten över den upplysta staden helt fantastisk. Det var värt alla gånger jag fick trycka ned hjärtat från halsgropen.

Vi hade tänkt att åka ner till centrum i går, men det fick bli en mellandag. En promenad i området, -kuperat, – och sedan ta det lugnt. Kvällen avslutades med att titta på ett avsnitt av “På spåret”! Jag har repetern för WiFi på mitt sängbord, så det är ingen brist på bandbredd. (Annat var det i Cartagena, där jag som regel fick gå ut och sätta mig i korridoren efter ett antal nedkopplingar och lika många svordomar)

Men i dag tog vi turen in till centrum. Testade Medellins stolthet, Metron. Ett ganska nyanlagd pendeltåg som går på pelare över centrum. (Kanske ett alternativ till Västlänken?) Fungerade utmärkt.

Lika utmärkt var dessvärre inte centrum. Kort sagt: Stökigt, skitigt och med alldeles för mycket trafik. Och fler gatuförsäljare än vad jag sett i hela mitt liv.

Och inte mycket värt att se. I ärlighetens namn skall jag väl erkänna att vi gav upp lite snabbt, men jag har svårt att tro att vi missat något stort. Sedan sände vi åter vår taxichaffis en högt värderad tanke, det var han som “räddade oss” från det först bokade hotellet som låg mitt i smeten. Jag tror inte vi hade vågot oss ut efter mörkret där, alldeles för många vinddrivna existenser hade nog fått oss att tveka.

Jo en sak var värt ett besök: Statyerna av Butero. Det var något jag inte ville missa, och hans egenartade statyer var väl värt ett besök.

I morgon så lämnar vi Medellin för Santa Marta, flyget går mitt på dagen. Då återförenas vi med Esperanza, som redan är på plats i en lägenhet som vi hyr gemensamt.