150108

Så har vi då lämnat Cartagena. För denna gång. Jag skulle gärna vilja åka tillbaka. Men i förrgår så steg vi ombord på Aviancas flyg till Medellin, staden där AM växte upp. Flygresan bjöd på på otroligt vackra vyer, vi flög från låglandet i norr, mot landets västra bergskedja. Gröna, böljande berg. Men också på rejäl turbulens när planet gick in för landning mellan bergen. Kvinnan bredvid mig hade nog gärna hoppat upp i knät på mig om man fått. Nu får man inte det…

Taxi in till stan, och nu kunde man på allvar se hur kuperat landet är här. Staden i sig ligger samlad kring en stor dalgång, där Medellinfloden flyter fram mellan 12 motorvägsfiler, och en Metro. Sedan klättrar bebyggelsen upp på båda sidor om dalen, och jag pratar inte om små områden. Staden har närmare 3 miljoner invånare, så det blir rejäla ytor. Lite som en enorm amfiteater. Bergen omrkring är nog närmare 1000 meter högre än dalen. Vi gjorde en utflykt i går till Piedra del Penol, en mycket märklig “sten” som ligger 8 mil bort, och när man i mörkret på väg hem började nedstigningen mot staden, så var det en helt fantastisk syn att se bergssidornas ljus. Jag har sett städer i ljus på avstånd förr, men aldrig något som detta. Storleken var nog det som gjorde så fantastiskt.

Vi har inte varit nere i centrum till fots än, men det blir väl i dag. Vi bor en bit upp på sydöstra dalsidan, i ett lite bättre område. Lungt och grönt. Vi hade ursprungligen bokat ett hotell i centrum, men råddes av taxi chauffören att undvika centrum att bo i. Säkerhet på kvällen var huvudskälet. Så han körde oss till detta hotellet, och det kändes som en klar vinst.

Chauffören, Andres, ringde vi i går för att han skulle köra oss till den delen av stan där AM var uppväxt, till hennes mamma dog. Dels för att återse området, kanske också en vag förhoppning om att hon skulle kunna hitta gatan, kanske tom hitta människor som bodde där då. Förhopninen var vag, och resultatet därefter. Med hans privata bil kom vi tdit, men det är stort, har säkert vuxit enormt. Så, nej det fick räcka med att återse det.

Men vi tog en fika tillsammans, och så pratade vi lite kring andra områden att kunna besöka. (Andres var en mycket kunnig och trevlig person) Då kom Piedra del Penol upp, och sagt och gjort, vi åker dit i stället! Han frågade då lite försynt om han kunde ta med sin fru (särbo visade det sig)? Givetvis.

Piedran är ett mycket märkligt naturfenomen. Sannolikt en meteor som landat där en gång i tidernas beynnelse. Ett gigantiskt granitägg, 200 meter högt reser det sig som en monolit ur de gröna kullarna. Vad som gör området ännu mer fantastisk är att här ligger även en enorm vattenreservoar, ett kraftverksbygge i det större formatet. Man har dämt upp 30-40 meter, och med tanke på topografin, blir resultatet enormt med en insjö som bara består av vindlande vikar. På vägen upp hämtades Wilma (särbon), en mycket trevlig person, med mycket humor. AM och Wilma fann varandra direkt, och jag har inte hört så mycket skratt på länge.

På vägen till Piedran stannade vi till och turistade på riktigt. En kopia av en kyrka som nu låg 30 meter under vattenytan hade byggt upp, och därifrån kunde man ta en liten båttur. Lite kuriosa var att med båten passerade vi det palatsliknade område som en gång tillhörde Pablo Escobar, Medellinkartellens kung, och den plats där han till slut sköts till döds efter en historiskt stor polisinsats. Medellinborna kunde äntligen andas ut efter hans urskillningslösa bombande och dödande i syfte att få myndigheterna att acceptera honom. Men samtidigt saknad, han var en aktad person som hjälpte de allra fattigaste med sina knarkmiljarder. De flesta byggnader var ruiner, men ett var nu ett vandrarhem.

Piedran? (Piedra är sten på spanska) Ja, den var enorm, och vi betalde gladeligen 30 kronor för att testa konditionen i de 700 trappstegen upp. Några pauser blev det, andan tog slut ganska snart. (räkna hur många trappsteg det är upp till Skansen Kronan!) Men väl uppe var utsikten mödan värd.

Resan fortsatte sedan till fantastiskt vacker by, men det fortsätter jag med senare. Nu skall jag ha en kopp kaffe och en arrepa till frukost.