Det finns naturligtvis lika många skillnader som likheter när man byter plats för kultur. Likheterna tänker man nog inte så mycket på, de är ju trots allt en del av det normala, det som man är van vid. Likheterna kommer från det faktum att vi alla är människor, att vi trots allt reagerar ganska lika varandra. Sen kan SD säga vad de vill.

Men olikheterna syns tydligare. Varför gör de på det sättet? Det kan väl aldrig vara bra! Herregud, titta på elledningarna… Och trafiken! Herregud. Tyvärr blir det mest en form av kritisk jämförelse. Den positiva delen kan lätt bli enbart vykortskaraktär. Bilder på stränder, restauranger, gamla kyrkor. Men det finns mer.

Jag kan ändå inte låta bli att fundera lite över en kulturkrock: Trafiken. Då jag mina sista fyra yrkesår jobbade med gamla Vägverkare, så har jag blivit lite hjärntvättad i Tingvalls anda. Och han kan nog jobba som konsult här när han nu går i pension om han så önskar.

Trafikregler. Huvudregeln här är att det finns inga regler som som är huggna i sten. Regler är nog mest att betrakta som rekommendationer. Trafikskyltar har ungefär samma status som reklamskyltar. Man ser dem, men få fastnar. Elaka tungor hävdar att de mest är till för att trafikpolisen kan ta upp en “extra avgift”.

Filkörning: Spännande kapitel. Merparten håller sig nog i högerfilen, men bara om man inte tror sig vinna något på att ta en annan. Gäller även motorvägar. Så huvudregeln är utan tvekan de samma som hema. Däremot så är nog väglinjerna mest till för veta hur bred bilen är.

Färdriktning: Högerregeln dominerar, men är inte total. Åtminstone inte för tvåhjuliga fordon. (Jag har däremot inte sett någon köra mot färdriktningen på motorväg, vilket jag såg i Dominikanska Republiken)

Bilskolor. Jag har inte sett någon körskola än. Det kanske inte behövs? När jag var i Rom en gång för länge sedan reflekterade jag även då över avsaknaden av såna. Men där såg jag faktiskt lokaler som tillhörde körskolor, men inga bilar med övningskörning. Jag drog då slutsatsen att lokalerna användes på så sätt att där fanns en stol (förmodligen ett gammalt bilsäte för realismens skull) men en ratt och tuta. Där kunde man sedan sitta och öva i det viktigaste: Signalhornet! Sannolikt samma princp här
.

Parkering. En securitasvakts våta dröm. Eller mardröm, eftersom det inte verkar som att man lappar felparkerade bilar här.