2 jan 2015
Så var det då ett nytt år. Ett år som förhoppningsvis kommer att vara ett gott sådant. Som man alltid önskar, men som alltid tar sin egen väg. Eller?
Vi firade in året med mycket mat, mycket dans och mycket skratt. Vi var väl omkring 20 personer allt som allt. Och med en förhoppning om fred i landet, en fred som alltför många är långt i från. När vi handlade i en stad en bit ifrån, så var det långa köer fram ingången till affären. Det var internflyktingar som skulle handla för sina “matkuponger”. Colombia har den tveksamma förstaplatsen i antalet internflyktingar i världen. Inte något som uppmärksammas i våra svenska medier. Det handlar offer för interna konflikter, inte bara för gerillakriget, utan minst lika mycket fördrivna av de paramilitära grupperna till förmån för någon som redan har allt. Så fred ligger högt på önskelistan.
För övrigt så har jag även i år hållit mitt gamla nyårslöfte att aldrig mer avge sådana.
I morgon börjar vi en egen resa. Vi blir skjutsade till Cartagena med bil, och stannar där i tre dagar. Cartagena, med sin gamla stadskärna, finns med på UNESCOS’s världsarvslista, och kallas Caribiens pärla. Den lär vara mycket vacker. Vi har redan bokat hotell, lite dyrare än förväntat, men det är nyår, och semestersäsong. Så vi får nog vara nöjda med att få rum alls. Men det ligger nära den gamal stadskärnan. Det hade gå att få bra en halvmil från centrum, men då hade nog taxikostander ätit upp mycket av mellanskillnaden. 30 grader i skuggan och 95% luftfuktighet inbjuder inte till några excesser när det gäller promenader. “Only mad dog and Englishmen…” gäller även här.
Sedan flyger vi vidare till Medellin den 6:e. Fyra dagar skall vi stanna där. Anna-Maria är ju född där, så det är med med en hel känslor vi åker dit. Efter de fyra dagarna flyger vi sedan till Santa Marta där Esperansa redan kommit till. Tillsammans hyr vi en lägenhet. Därifrån blir det förhoppningsvis en del dagsutflykter. Vi har ju en bergskedja som direkt från havet klättrar upp dryga 5000 meter. Själva påstår Colombianerna att det är det enda stället i världen där man kan se snöklädda toppar från havet. Norrmännen kanske har en del invändningar där, men det är nog det enda stället i världen där man kan stå i 30-gradigt vatten och skåda snö över palmerna! Gott nog.
Dagens övning (det blir inte så mycket gjort) blir att byta ut den goda hemlagade maten mot ett restaurangbesök. Vi bjuder. Det får bli vårt bidrag till den generösa behandlingen vi fått här. Förhoppningsvis fisk, men jag vet inte vart vi skall. Om det är något negativt med där vi bor just nu, är att det är långt från bebyggelse. Och internet finns bara i form av att “låna” från befintliga telefoner. Men på hotellen lär det finnas wifi.
Underbart att få följa er!! Önskar faktiskt för första gången att jag va tilllbaka där :))
Ja, som mor brukar säga….. “En dag kanske du blir nyfiken på ditt hemland”…. Den tiden tycks ha infunnit sig!
Men kanske är det för att allt känts så långt bort, men nu när ni är där så blir det mer verkligt…..ja vem vet??
Kanske är det bara åldern ;))) (40 årskris )
Ta hand om varandra och mor…. Du är modig
Underbart att ni är där nu! Förstår att det är känslofyllt. Ser fram emot att få följa er på bloggen. Kram Tina och Bengt
Blir så glad över att läsa om er resa! Pussa på mamma från mig. Nynne hälsar att livet är gött. Hon ligger på min arm o sover nästan varje natt…
Hej! Jag skrev min första kommentar till ditt första inlägg! Hälsar 🎅